måndag 25 april 2016

Jag, resorna och vardagslivet

Lyan.
Det har ofta känts som om jag är hemma jämt.
Men när jag ser tillbaka har jag ändå varit iväg en del de senaste åren.

Framkalla kort, det måste jag göra! Att ha foton på papper och i bästa fall sätta dem i album hör även till det moderna livet, tycker jag. Men så tittade jag tillbaka och insåg att det är 2,5 år sen sist. Dags att sätta igång alltså, men i vilken ände ska jag börja?

Så värst mycket bilder har jag inte tagit på senare år, tänkte jag. Det blir mest på semestrar. Men när jag gjorde en spontan lista på händelser och platser jag vill framkalla ifrån blev det ändå såhär:

2016
Långweekend i Småland
Weekend i Norrköping

2015
Budapest vid påsken
Höga kusten i juni med Kramfors och Nordingrå
Roadtrip i Småland och Östergötland i juli. Växjö, Glasriket (Kosta, Målerås), Gränna, Tranås, Vadstena, Bunn, Jönköping, Motala, småbyar vid Vättern och vid Göta kanal
Berlin i november
Weekend i Eskilstuna i december

2014
40-årsfirande i januari/februari
Weekend i Trosa
Grekland i maj
Göteborg i maj
Newcastle, England, i juni
Turkiet i juli
Dalarna i juli. Rättvik, Leksand, Falun, Tällberg, Sundborn, Siljan

2013
Österlen, Köpenhamn, Malmö

Övrigt under åren: Utflykter i Sörmland inklusive många helger i Nyköping.

Därutöver tillkommer lite vardagsliv i Stockholm inklusive systerson H och foton från min förra arbetsplats (ett museum) samt dokumentation över en viktnedgång.

Helt sysslolös verkar jag inte ha varit. Foton är ett bra sätt att aktivt påminna sig om positiva saker. Minnen som bevaras gör tillvaron mer meningsfull. Även om det i vissa fall blir en smula försköning av verkligheten så som den var.

söndag 24 april 2016

Nerslag i nuet

Senaste bok jag läst: Det kommer att gå över. "En överlevnadsguide & tröstebok för dig som är deprimerad, nedstämd eller bara har tappat kontakten med din livsglädje". Av Maggan Hägglund.

Senaste tidning (tidskrift) jag bläddrat i: Skriva. Jag såg en annons som fick mig att kolla upp skrivarkurser i sommar. Det ville jag testa förra året för första gången, men då var jag för sent ute, och så brast modet. Dessutom kom velighet med mannen emellan. Nu har jag chansen på nytt att anmäla mig - om jag vill... och har råd.



Poddar jag lyssnar på: Alex och Sigges podcast på fredagar, Värvet och 60 minuter när jag vill höra intressanta samtal/intervjuer under promenader. Det måste vara något med "existentiell touch" för tillfället... När jag är på lättsammare humör blir det också Fredagspodden, Filip och Fredrik samt poddar inom hälsa - främst psykisk hälsa/ohälsa, exempelvis Sinnessjukt.

Senaste film: Igår gjorde jag ett försök att se den senaste Mission Impossible - Rouge Nation där två utmärkta svenska skådespelare är med. (Jens Hultén och Rebecca Ferguson.) Men jag kunde inte engagera mig i filmens intrig, som tycktes vara en upprepning av tidigare filmers intriger (kanske också meningen?) så jag såg inte klart. Jag har ett icke uttalat projekt att ta mig an actionfilmer, som ett botemedel mot dysterhetens handlingsförlamning. "Jag minns fortfarande glädjen när jag såg Bond på bio i Berlin", sa jag till en närstående. Hittills har jag lyckats med de senaste Beckfilmerna och jag har skaffat mig en filmtjänst: C-more. 

Kuriosa: I Beck blev jag så förtjust i den nya poliskaraktären Steinar, som spelas av norska Kristofer Hivju, att jag för första gången (troligen) köpte tidningen Café där skådespelaren prydde omslaget. Jag överväger även att se Game of Thrones för den sakens skull, vilket skulle vara okaraktäristiskt. 



Senaste recept: FaR = fysisk aktivitet på recept. "Valfri träning" är ordinerat. Det är nog tredje gången jag får ett sånt recept från någon inom vården. Hoppas på bättre utfall denna gång... Det är vagt definierat så det gäller att jag själv gör det konkret.

Senaste cafébesök: Gunnarssons konditori på Götgatan. Igår blev jag bjuden på fika på ett klassiskt café, som tydligen är från 1931. Jag gör ingen recension av just den platsen - det var mest trevligt att träffa en vän - men jag är lite bekymrad över att de individuella och traditionella caféerna slås ut av de stora kaffekedjorna. Även om jag själv gynnar de stora vore det trist om det till slut inte fanns alternativ. Fortfarande finns ju några udda oaser i storstan (men jag letar inte aktivt efter dem!), annars får man sätta hoppet till mindre samhällen eller åka utomlands för att finna dem. En relativt viktig fråga, tycker jag, som har caféliv som ett av mina intressen.